J och P i Asien

måndag 13 juli 2009

Första dagen i Kulan

Idag gick vi upp tidigt för att kolla in frukosten på hotellet. Den var så jäkla bra, synd bara att jag var lite bakis i morse så att jag inte riktigt kunde njuta ordentligt. Sen var det dags att bege sig till Batu cave. Petter var taggad till tusen på att få se lite apor. Men tyvärr så var vi där för tidigt, för aporna hade varit uppe så länge igår så dom låg fortfarande och sov. Petter gick runt och grymtade "Jäkla skit-apor".

När vi kom tillbaka till hotellet så var det dags för att ligga lite vid poolen. Synd att det inte var så mycket sol bara. Men äntligen blev det lite lugn och ro på den här resan. Nu på kvällen var vi ute och åt på en indisk restaurang. Petter slog till på Vindaloon även denna gången. Tydligen var den ännu starkare än i Hong kong, så nu ligger Petter på sängen och frustar och svettas.

Utanför Batu caves

272 trappsteg är ingen match för oss

Inne i Batu cave

Tro det eller ej, men han hette Svempa

Jenny är rädd för många saker, men konstigt nog är inte ormar en av dom sakerna

Dagens Vindaloo

Från Guilin till Sheraton

Alla västerlänningar vid ett bord under middagen i Guilin. Den canadensiska damen håller låda och viftar med armen. Sicket gäng vi var...

Äntligen kom vi till det fina rummet

Både dusch och badkar

Hugh Hefner

Utsikten från vårat rum

Resan från Yangshou del 2

Efter middagen som bestod av en kycklingvinge ett ägg och ris (Jenny som bad om vegg mat fick sin vinge bortplockad och ersatt med ett brunt ägg) fanns det inte så mycket att göra en att gå och sova. Vi båda bara längtade till Kulan. Och att kunna sova var inte det lättaste, jag tror att sängarna var gjorda av betong, dom var så jävla hårda. Sen var det det jäkligt lyhört och en massa små flugor surrade i öronen.

Morgon efter är det att gå upp tidigt, frukosten som ingår serveras mellan 8-8.30. När vi kommer bort till restaurangen slår vi oss ner med en kinesisk familj och frukosten dukas fram, jag och Jenny gick därifrån hungriga (sjögrässoppa och nudlar är ingen höjdare). På vägen till rummet igen stötte vi på Svempa som berättade att reservdelarna till planet nu hade kommit, skönt, det var bara att han fick inte tag på någon tekniker som kunde installera det hela. Men han hoppades att vi skulle kunna komma iväg runt två. Så runt 12.00 så blev vi hämtade av en buss och körda till flygplatsen. Checka in igen, skriva i nya imigrationspapper, vänta i tullen och vi var tillbaka i ingemansland.

För att sedan göra historien kort: tillbaks i vip-rummet, kaffe och cola, galna tanten också och tänker inte betala, sista 75 yuan till en flaska wiskey, 15.00 sitter i planet, våran förbetalda mat är borta, inga pengar tillbaka, köpa nudlar, ett jävla alkoholfritt flyg, smyga med egen wiskey. 19.00 står levande i kulan, 100 myr taxi till hotellet, framme...

Sunkiga som fan och jävligt hungriga svänger vi upp till hotellet. Taxin stannar och två portiärer kommer springande för att öppna dörrarna, en tredje kommer med en guldfärgad vagn för att ta bagaget. Vi möts att mycket "welcome mister, miss" mycket bugningar, mycket hålla upp dörrarna. Det hela känns absurt, sunko ett och två blir behandlade som om vi några kändisar. Efter ha checkat in kommer portier tre och leder oss till hissen, framme på våning 28. Portiern öppnar dörren och vi tror inte det är sant. Ett så jävla fint rum, vi kommer in i hallen, där innanför är sovrummen och ett litet kontor, ett badrum med båda dusch och badkar (lika sort som hela rummet i Guilin) och walk-in closset, sen är inte utsikten helt fel heller. Efter en dusch beger vi oss ner för att äta, inte superbilligt men för 118 myr per person får vi deras buffe och hur mycket vin man ville. Utsvultna var detta paradiset, jag skulle kunna skriva ett helt inlägg om maten, där fanns allt man kan tänka sig, indiskt, japanskt, kinesiskt och ett efterrättsbord som inte var av denna värld. Så där satt vi och åt och drack tills dom stängde, sen var det dags att krypa ner i sängen för en välbehövlig natts sömn.

Puss och kran
P&J

söndag 12 juli 2009

Framme i Kulan

Vi är nu framme i Kuala Lumpur, men vägen hit har inte varit så lätt. Vi har varit fast i Guilin i över ett dygn och varit utan nästan ingen mat i ca 48 timmar. Eller inte varit utan mat helt, men i och med att middagen igår var helt åt helvete och frukosten idag också, så skulle jag nästan vilja kalla det att vara utan mat (om man bortser från gratis crackers).

Men nu är vi i all fall incheckadepå Sheraton här i Kuala Lumpur och vi vill bara glömma att vi har betalat här för föregående natt, då vi istället befann oss på ett riktigt skitställe i Guilin. Men ni får höra hela historien imorgon för nu har vi tryckt i oss hotellets buffé och är så himla mätta (det var nämligen både "ät hur mycket du vill och drick så mycket vin du vill") så nu ska vi gå och sova i våran supermysiga kingsize säng.

Puss och godnatt
J och P (äntligen i Kulan och lite småfulla)

Resan från Yangshou del 1

Det där med att ta sig emellan resmålen verkar inte vara det det lättaste när det gäller oss. Vi gick upp 06:30 idag och satte oss i en taxi ut till flygplatsen i Guilin. Det gick hur smidigt som helst och vi är på flygplatsen vid 8 tiden. Men det är inte incheckning förrän 9:10. Vi tänker att vi går och tar en kaffe så länge, men en kaffe kostade visst 78kr så det gjorde vi inte.

När klockan är halv 10 har vi fortfarande inte fått checkat in, för all personal har tydligen inte kommit än. Till slut är all personal på plats och vi checkar in. Inne i vänthallen står det att det är gate 17 och vi traskar dit. Det står visst inget plan där, men det kommer väl tänker vi. Det är ju ändå en timma kvar tills planet ska gå, för planet ska ju gå kl.11.10.

Men när klockan är 11 har det fortfarande inte kommit något plan och i och med att vi är i ett land där det inte är så många som pratar engelska så får vi inga svar på våra frågor heller. Vid 12 tiden kommer det ett plan och vi boardar. När vi väl har gjort det och precis ska gå på planet kommer det ut en liten hysterisk Svempa som gapar att vi inte kan gå på. Alla måste gå tillbaka i vänthallen igen. Det är tydligen något fel på planet som måste fixas så det är bara att vänta. När vi sitter där i vänthallen igen kommer piloterna in och Petter går fram till dom och frågar vad det är som är fel. Den ena snubben säger att det är något strul med datan och han behöver en manual till datan "Because i´m not a computer guy you know". Petter börjar flacka med blicken och går direkt och köper sig en whiskey. Nu kunde ju inte denna pilot veta detta, men en sån sak är ju helt förbjuden att säga till Petter.

Två timmar senare får vi veta att vi inte kan åka med det planet, men det skulle flyga ett annat plan från Kuala Lumpur kl.16 och skulle vara framme kl.20 och då skulle vi åka. Paniken infinner sig hos alla, för vad ska vi göra alla dessa timmar och hur ska vi göra med mat? I cafeét fanns det inget annat än nudlar att äta. Det kommer fram en hysterisk canadensisk dam som börjar prata med den lilla hysteriska Svempa. Hon är riktigt sur och undrar över maten. Den lilla Svempa säger att det finns att köpa mat och vi får betala den själva. Damen blir mer och mer högljudd och gapar om att vi ska ha "Free food". Alla kineser som stod runt omkring stämde oxå in i kör "Fri Fod". Den lilla Svempa svettas och efter en stund kan han erbjuda oss gratis vatten och gratis crackers. Damen vill inte ha crackers utan hon vill ha mat. Hon fortsätter mala på och det är en ganska absurd stämning runt den lilla Svempan. Petter och jag sitter bara och skrattar nervöst åt allting och inser att vill man ha nåt idag så är det bäst att hålla sig i närheten av damen.

Sen kommer det fram ett kinesiskt par till oss som berättar att det finns en VIP-avdelning som man kan sitta i och få gratis dricka och snacks hela dagen. Det kostar bara 80 yang. Jag och Petter tänker tillbaka på Shentzens fåtöljer och bestämmer oss för att i VIP-avdelningen där vill vi vara. Jag växlar några Hong kong dollar, för våra kinesiska pengar är slut. Skitdålig kurs, men det skiter vi i. Vi ska sitta bra resten av eftermiddagen. Väl inne i VIP-avdelningen börjar vi dricka kaffe och cola. Efter en halvtimma kommer den canadensiska damen in följt av ett tåg av lite olika folk. Hon sätter sig vid oss och säger att hon ska definitivt inte betala för att sitta där. Hon har även smsat med sin polare som är tv-producent och tycker att hon ska gå till tv med historien. Personalen inne i VIP-avdelningen kommer fram och vill att damen ska betala, men som sagt det tänker hon inte göra. Hon gapar på om att hon ska sitta där inne gratis och sen går hon ut för att hämta in mer folk som ska sätta sig i VIP-avdelningen gratis.

När hon kommer tillbaka efter en stund, säger hon att vårat plan är inställt. Vi ska tydligen till ett hotell i närheten och förhoppningsvis går det ett plan imorgon till Kuala Lumpur. Jag och Petter försöker få tillbaka våra pengar för VIP-avdelningen, vi hade ju bara varit där i ca 40 min. Men det går inte men vi kan komma tillbaka imorgon och äta mer snacks.

Inget att göra åt, det är bara att ut och få tag på sitt bagage och gå mot bussarna som ska ta oss till hotellet. Till slut får vi ett ganska skitet rum på ett ganska skitet hotell. Men vad fan, vi ska ju vara i Kuala Lumpur nu och just vid denna tiden skulle ju jag ligga vid poolen med ett glas vitt. Nej, istället har vi just varit inne hos den canadensiska damen, där hennes 25 år yngre kinesiska pojkvän just lämnat pizza. Hungriga som vi var tackade vi ja till varsin slice och varsitt vitlöksbröd. När vi tackat för oss och frågar om de ska ner till middagen sen säger hon att hon vet inte riktigt. Hon ska röka en joint och se på film istället. Vi är välkomna att vara med på detta också, men där tackar vi nej och tänker gå ner till middagen istället. Det blir spännande att se hur morgondagen artar sig.

puss
J och P fast i Guilin