Nu ar det dags att lamna Tioman

Imorgon satter vi oss pa baten harifran och sen blir det buss tll Singapore. Nu ar det ingen ko till datorerna, sa har kommer en liten redogorelse av vad som hant sen Kulan.

Vi lamnade varat fina hotell tidigt pa morgonen for att ta oss till buss-stationen och ta bussen till Mersing. Vi fick ingen ny van i busschaufforen Soren i alla fall. Vi satt langst fram i bussen och bredvid Petter lag det en matta med texten Welcome pa. Petter rakade stota till den och dar hade vi borjan pa en ovanskap. Busschaufforen Soren pekade pa mattan och sen pa Petter mycket arg och slangde ur sig ett par ord pa malaysiska. Petter forsokte forklara att det var folket som gar pa bussen som stoter till mattan, men smack, talk to the hand fick Petter tillbaka.
Nar bussen rullat ut fran buss-stationen borjade bade Petter och Jenny bli lite kissnodiga. Efter ca 90 minuter tar Petter mod till sig och fragar busschaufforen Soren om det finns nagon mojlighet att stanna for att kissa, men aven denna gangen smack, talk to the hand. Efter 2,5 timmar borjade Petter allvarligt att fundera pa att kissa i en flaska, men da sladdar busschaufforen Soren in pa en mack och ropar surt, toilett.

Efter 6 timmar var vi anda pa plats i Mersing och efter ytterligare 2 timmar satt vi pa baten till Tioman. Har pa Tioman finns det inte sa jattemycket att gora, vara dagar ser ut ungefar som vi skrev i tidigare inlagg. Vi har hangt med en barnfamilj fran Stockholm ganska mycket (vi vet inte om vi borjar bli gamla eller bara valdigt trakiga). Den yngsta dottern pa 4 ar tyckte valdigt mycket om oss och hon vill bo i varan familj sa hon. Sa bli inte forvanade om vi kommer hem med en 4 arig dotter. Djurlivet har ar spannande. Vi har apor som bor i bergen bakom varan bungalow, dom kommer ner titt som tatt och forsoker fa sig natt att ata, igar nar vi skulle hem sitter det en apa pa varan trapp och gar igenom varan papperskorg. vi har avan varaner runt husknuten, nar solen gar ner en hel massa fladdermoss och sa klart ett korallrev med massa fina fiskar (Jenny halsar att hon for forsta gangen har snorklat).

Efter att vi nu har varit ute och rest ett tag, sa vi att det vi har haft tur med vara magar. Ingen magsjuka har, men det skulle vi inte sagt. Igar efter middagen dar vi precis har pratat om detta, sa far Jenny valdigt ont i magen for att sedan vakna mitt i natten och behova besoka toaletten (upprepade ganger). 24 timmar senare har magen stabiliserats och vi ska ut pa varan sista middag.

Imorgon kommer vi till Singapore dar vi ater ska bo pa ett lite lyxigare hotell, det ska bli skont. Men nu borjar vi aven langta hem lite till varan kara Plantagegata.

puss
J och P