Yangshou

Efter våran långa, långa, långa färd hit, hade vi ganska höga förväntningar på denna stad. Och nu när vi har varit här ett par dagar, så kan jag säga att förväntningarna har uppfyllts. Det är verkligen en jättemysig och fin stad.

VI bor även på ett riktigt bra Hostel, som ägs av en supertrevlig familj som gör allt för att man ska ha det så bra som möjligt. Det bästa av allt är nog middagen här, ja för både frukost och middag ingår i priset. När det är middagstid så dukas det upp ca 10 olika fat med massa god mat på och man får sin skål med ris och det är bara så himla gott.

Jag skulle nog vilja lista Yangshou till en av de bästa krimskrams-platserna jag varit på. Hela huvudgatan är en enda stor marknad med krimskrams. Och det är billigt som sjutton. Jag har även utvecklat min prutnings-teknik, igår prutade jag ner en sjal från 120 yang till 20 yang. Det ni.

Igår gick jag en liten kurs i att prova på att skriva kalligrafi på kinesiska. Det var himla kul men svårt. Men nu har jag i alla fall provat att skriva både Sweden, Jenny och Petter.

Idag har vi varit på en riktig cykeltur. Vi skulle cykla till ett berg som heter Moonhill. Det skulle ta ca 1,5 timme att cykla dit, men för oss tog det över 2 timmar för att vi råkade cykla fel. Helt plötsligt kommer vi in på en pytteliten lerig väg där det promenar höns hur som helst och det står en buffel och tittar ut på oss från ett hus. Där den lilla vägen tar slut så sitter det en man och tittar ut över risfältet och tar sig en cigg. Han bekräftar att vi är på fel väg, så det var bara att vända om. När vi väl är framme vid Moon hill så är vi redan svettiga som fan och jag känner mig helt slut och inte vill gå upp till berget. Men Petter övertalar mig till slut och vi börjar traska på. Det var nog en av de jobbigaste promenader jag någonsin varit med om, svetten rann om oss och vi behövde ta pauser hela tiden. Stigen upp hade 1250 trappsteg, men när vi nått utsiktsplatsen hade vi avverkat 1000 trappsteg och det fick räcka för då höll vi på att avlida båda två. Men det var en riktigt vacker utsikt och jag kände mig glad över att jag hade orkat nästan hela vägen upp. Men ni kan ju fatta hur smala vi blev efter våran utflykt idag. Jag kände riktigt hur kilona bara rasade av mig.

Man känner sig även som en kändis här. För vid ett flertal tillfällen har det kommit fram folk som velat ta kort på oss. Det är ju ganska roligt när man blir tillfrågad om någon får ta kort på en tillsammans med personen.

Nu är det snart dags för oss att gå ner på stan en liten sväng. Jag är sugen på en kjol jag såg igår och jag ska försöka pruta ner den till 30 yang. Vi får se hur det går..

puss
J